En reflektion...
Är det inte meningen att OM man är en vän finns mer för den vän som mår dåligt?? Eller har jag fel!?
Jag funkar så. Vet jag med mig att en vän mår dåligt visar jag till 100 % att jag finns där. Alltid. För det är för mig så vänner gör.
Jag har haft vissa situationer de senare åren där jag förväntat mig att mina vänner ska finnas för mig.
Dotterns operation, när min mormor gick bort och nu när pojkarna bor på ön.
Lika förvånad varje gång när det visar sig att vänner jag räknat med inte finns för mig. ALLS!
Är det konstigt att man slutar lita på folk? Slutar släppa folk inpå...
Nu har jag vänner, fler än jag trodde, som verkligen ställt upp, finns där. Man behöver inte göra så mycket. Bara visa att man är där.
Men men.... Lite tankar bara. Nu är det snart dags att åka till jobbet.