Ständigt vara stark....

Vara stark. Klara detta. Så enkelt att säga.....men hela tiden brister mitt hjärta. Det bara går i kras. Varje tår mini fäller gör att jag känner mig mer och mer maktlös. 

Jag gör detta BARA för dom. För de vill det. Ett år till.  De kommer hem på heltid till skolstart 2017. Och jag låter dom stanna där. Vill inte,  men vad har jag för val.  De mår ju bra.  Det är det viktigaste.  

Idag innan jag var tvungen att åka till båten var vi på Fenomenalen, ett science center. 




Var en legoutställning där som killarna ville se.  😊




Visby Domkyrka, i lego! Coolt!!! 😀

Nu sitter jag här på båten på väg hem igen. Ser inte mina pojkar igen förrän till jullovet.
Som alltid vid avsked storgråter mini, lika jobbigt varje gång. Jättejobbigt att se honom gråtandes gå iväg.... men återigen, finns just nu inget annat val. 

Börjar jobba igen på onsdag så jag har tills dess på mig att rycka upp mig och bli mitt glada jag igen......


Kommentera här: