Höll på att falla tillbaka!!
Igår höll jag på att gå tillbaka i gamla fotspår. Detta sockerspår som klamrar sig fast och inte lämnar mig ifred.

Var jättesugen på cola, eller i mitt fall; pepsi max. Men min var helt slut. Och när jag var inne hos grannen och gosade katt (otroligt dumt att ta upp honom i ansiktet >>> känslan av hårboll i halsen) så bad jag om en cola. Hon tittade på mig när jag sa det och fråga om jag verkligen skulle ha en när jag nu kommit så långt. Jag struntade i det sa jag, ville bara ha. Där visade sig verkligen mitt beroende. Skrämmande med så är det.
I vilket fall som helst, jag ställde burken på bordet och bara tittade på den. Tankarna kom "vad håller jag på med?!?!?"

DEN STÅR KVAR!!! ÖOPPNAD!!! Så jäkla stolt över mig själv!! (Tack Malin!!!)
Men faktum kvarstår; jag höll på att falla tillbaka!! Är otroligt och stolt över att jag stod emot! Måste väl betyda att jag kommit en bra bit på just den vägen?
Hur ska det gå i jul? Ska jag unna mig lite julgodis, vågar jag det? Faller jag tillbaka helt eller klarar jag av att ta nån bit bara och sen är det bra?

Jaja.....nu är nu och nu är det söndag. Snart ska jag ut och gå, se om dottern vill följa med. Skulle vara trevligt. :)
Ååååhhhh...jag vet ju att det syns på baken att jag minskat lite i omfång, men igår sa Malin att det sys fram också!! MAGEN!!! Wohooo!! Jag blir ju bara sååååå supertaggad att fortsätta mitt arbete!