Sockerberoende?? Ohja, definitivt.

Återigen rinner tårarna efter ett samtal med killarna via skype... Återigen inser jag hur lång tid det är kvar innan jag får krama om dom.
 
Men ska fokusera på det positiva. De mår bra! Även att de saknar mig mår de bra, det är huvudsaken.
 
 
Har träffat min fina vän Ida idag och sötaste Mila över lunch. Alltid lika trevligt :) Förutom att Mila var så trött att hon inte orkade prata med mig. hehe Det tar jag igen imorrn.
 
 
Sprang in i söta Penny med mamma Erica och lillebror utanför med. Behöver jag säga att jag har världens galnaste Ida som en av mina bästa vänner. *fniss* Helt underbar bild. hahahaha
 
 
 
Blir en tur till Jönköping imorrn, ska träffa min vän Anki och besöka Lagerhaus. Älskar verkligen den butiken, snygg inredning till en billig peng! Kan ju inte bli bättre!
 
Blev inte mycket till promenad idag. Har lite svårt att komma ifart på morgonen. Måste ta tag i det. Däremot känner jag INGET sug längre efter sötsaker. Känns ju lite konstigt då det har varit min ständiga följeslagare i så många år. Detta socker. I alla former. Vet ni.... jag kunde köpa en sån där Godbiten mjuk pepparkaka och bara sitta och äta upp hela. Då skämdes jag jättemycket för mitt beteende. Smög med mitt socker. Fick dåligt samvete varje gång. Speciellt när jag satt på kvällarna efter att ungarna lagt sig. Då kunde jag ta fram allt vi hade hemma och bara goffa i mig.
 
Sockerberoende....? Jaaa, jag skulle verkligen kalla mig det. Idag vågar jag inte äta en godisbit för jag är rädd att fastna i det träsket igen. Har gjort det så många gånger. Ni vet, "jag ska bara ha EN bit" men det slutar aldrig med en.... Inte i mitt fall iallafall. Var jättejobbigt i början av denna process även denna gång, men nu är jag mer bestämd än jag varit innan.
 
Är inte kul att alltid vara den största vart vi än är. Varje gång vi träffar vänner eller familj så är jag störst. Inte kul att hitta DET plagget och inse att det inte finns i min storlek, så varför ens kolla mer.
 
Jag köper helst inte jeans. De måste man ju prova i affären. Visst, av nån anledning så skiljer sig storlek 50 från storlek 50. Man vet det, allt beror på vilken sorts byxa man vill köpa. MEN, oftast slutar det med att jag står tårögd i provrummet för att det inte passar.
 
Nää.... nu får det vara slut med detta. Slut med misshandeln.
 
Stolt och glad över att jag kommit dit jag kommit. Var det ni med, vad det än är för resa ni har. Vad som än är era mål. Var stolt för den väg ni gjort. Och har ni inte kommit igång för att nå era mål, varför inte ge det en chans? :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Jessica:

skriven

Helt rätt inställning ! Älskar att läsa om människor som hellre fokuserar på de positiva än de negativa!

Kommentera här: