Tankens kraft (ganska långt)
Idag har varit en sån där dag när tankarna inte har varit som de ska. Som alltid när killarna har åkt går jag ner i en mindre depression. Då kommer de där destruktiva tankarna, som inte har med pojkarna att göra. Tankar som att jag är ensam (vet att jag inte är det) och att ingen man vill ha det jag har att erbjuda.
Tankar som att jag inte kommer hitta Honom och vara ensam alltid.
Nu vet jag ju att det bara är tankar som bråkar med mig. De stämmer inte. Jag är inte ensam. Jag är älskad. Jag är omtyckt. Jag är en bra vän och den bästa mamma för mina barn.
I början när dessa tankar kom litade jag på dom. Jag lät dom påverka mig. Depressionen blev djupare och allt blev otroligt jobbigt.
Det är konstigt egentligen när man vet att det bara är tankar men ändå låter det gå så långt så att man,(i mitt fall) nästan isolerar sig. Det är ju bara tankar.
Men detta är när killarna har åkt. När det blir så tyst här hemma. Men jag ska vara ärlig, hur mycket jag än älskar att ha dom här (i min värld ska de vara här mestadels av tiden) så har jag vant mig vid att kunna komma och gå som jag vill. Ja, nästan då. Loppan är ju här, men hon är ju nästan vuxen. Är inte riktigt samma sak. Nu är det tyst och väldigt lugnt. Lite för tyst.
När killarna bara kommer på loven blir det så väldigt intensivt. Både för vad vi ska göra och för vad de vill hinna med själva. De vill både hinna med att vara med mig så mycket som möjligt och med sin syster och med sina vänner. Det är mycket de vill hinna med på väldigt kort tid...
Tog lite bilder idag när jag var på årets första vettiga promenad. Blev ett varv runt sjön i kylan. Åhhh va kallt det var!! Nog för att jag tycker det är mysikt med snö och allt som har med vinterna att göra, gillar jag inte att det ska vara såååå kallt! Längtar efter värme och sol, vår. Tid då man slipper ta på sig dessa stövlar och tjocka kläder varje gång man går ut genom dörrn. 
Denna vackra ljuslykta som jag fick av finaste lillebror i julklapp <3
Jag måste återigen anstränga mig för att tänka massa positiva tankar igen. Så jag blir glad och trygg i mig själv.
Jag tror att om jag inte tar mig ur det negativa fort kommer det stjälpa min kämpan om viktnedgången. Tvärtom mot vad jag vill. Nu när jag har kommit en sån bra bit på vägen vill jag inte att det ska gå tillbaka eller avstanna helt.
Tack för att ni orka läsa allt. Puss och kram